Världsvattendagen och Atrazin

Idag är det världsvattendagen och i La Diaria läser jag om vattensituationen i Uruguay. Koncentrationen av den i EU förbjudna herbiciden Atrazin, som används vid storskalig produktion av soja, majs och vete, har på väldigt kort tid ökat markant. I vår film pratar vi om hur runt 25% av marken i Uruguay har bytt ägare under de senaste 6-7 åren, framför allt på grund av utbredningen av det industriella jordbruket. Under samma period har importen av Atrazin ökat med mer än 600%, medan medlet förbjöds i EU redan 2004, på grund av de eventuella konsekvenser medlet kan ha för grundvattnet. Enligt de studier som gjorts under början av året så har koncentrationen atrazin i grundvattnet ökat med nästan 100% under det senaste året (en ökning med kring 0,7 mg per liter) och koncentrationen är nu 1,4 mg per liter. Kortsiktigt innebär det här att OSE, Uruguayanska vattenmyndigheten, nu måste köpa in mycket större mängder aktivt kol för att bryta ner atrazin, och om inget görs för att stoppa den här utvecklingen kommer det uruguayanska kranvattnet i långa loppet bli odrickbart.

Vetefält i Treinta y Tres

Det som produceras med hjälp av Atrazin i Uruguay är framför allt exportprodukter, som i slutänden via djurfoder eller någon färdigrätt i slutänden kanske hamnar på din tallrik. Ännu en anledning att inte äta kött eller industriellt processerad mat alltså! Latinamerikagrupperna m.fl. har just nu en kampanj för att lyfta fram den här delen av livsmedelskedjan, spana in den på facebook här.

Y para terminar, una aclaración:

El viernes pasado sacamos un volante de publicidad para nuestra película, en lo cual hicimos varias provocaciones para llamar la atención del público. Luego nos dimos cuenta que algunas de esas provocaciones en español aparecen un poco más fuertes de lo que son en sueco. Por eso queríamos aclarar que esas frases no cuentan con el respaldo de REDES ni de Casa Uruguay en Estocolmo.

Muestra final på kontoret i Uruguay

Nu sitter Déborah och Pernilla och lägger på de sista namnskyltarna på vår film, och jag sitter här, lyssnar på pojkoljud och pustar ut efter några dagars intensivt arbete. Om några timmar ska vi ha vår ”muestra final”, dvs. vår slutgiltiga visning här på kontoret innan vi packar våra väskor, har våra avskedsfester, sätter oss på planet och lämnar Uruguay någon gång i slutet av nästa vecka. Det är mycket som ska hinnas med innan dess; imorgon spelar Mikael Wiehe (denna fruktansvärda människa) vid invigningen av Henry Englers PET-centrum här i Montevideo. På söndag ska vi iväg och se den feministiska trumgruppen La Melaza för sista gången innan vi åker, och på måndag åker vi till Treinta y Tres och har vår första utåtriktade visning på kulturhuset i Treinta y Tres (nervöst.)

I förra veckan var vi förresten en sväng i Treinta y Tres och gjorde några sista minuten-intervjuer med borgmästaren Gerardo Amaral och organisatören Carmen Ypuche. Vi hade även en smygpremiär för våra kontaktpersoner där, någonting som var rätt nervöst med tanke på att det är de som är stjärnorna i filmen. Men det gick bra, och de blev alla (med ett viktigt undantag…) nöjda. Vi passade även på att besöka naturreservatet Quebrada de los Cuervos i östra Uruguay, där vi utöver att bada i den fantastiska floden även filmade ett och annat. Resan ledde till att filmen fick ett nytt slut, och nu (passande nog) är 33 minuter lång.

I reservatet försökte vi även på oss att regissera gräshoppor, något som visade sig kräva viss erfarenhet och inte alls gick som förväntat…

[Vimeo 10234133]

Thomas

ps. spana in nyheterna på Autonomat. ds.

Tre veckor kvar

Sedan det senaste inlägget har mycket hänt med filmen. Efter att ha varit ute på gatorna och ”firat” den nye presidenten förra måndagen så stängde vi in oss hemma hos mig och klippte under två dygn i sträck, för att ha en visningsklar film att presentera för våra handledare. Det var med inte så lite pirr i magen som vi några timmar försent satte på filmen förra onsdagen, med ett tiotal åskådare från REDES. De skrattade, såg bekymrade ut, protesterade och var till slut rätt nöjda med vad de såg, kändes de som. Ja, innan vi satte oss ned och de började räkna upp förslag på förändringar. De senaste dagarna har vi försökt att föra in alla förändringar och klippa ihop någonting nytt som vi kan visa för våra handledare i Treinta y Tres, som vi ska träffa imorgon.

Déborah, Carlos, José, Mariana och Natalia

Överlag känns det lite krångligt att sitta och blogga och tänka på saker utanför klippningen eftersom vi har så mycket att stå i med filmen. I det här skedet av produktionen är det svårt att ställa sig utanför alltihop och försöka förstå vad det egentligen är vi håller på med. Min lillebror frågade mig till exempel häromdagen om filmen blir bra, men vad skulle jag svara? Jag hade ju suttit hela dagen och lagt på olika ljudfilter för att ta bort brus från olika delar av filmen. Vi är lite blinda just nu, helt enkelt. Kanske är det en konsekvens av att vi inte har någon tydlig arbetsdelning – alla gör lite av allt, och blir därför lika ansvariga för allt, på sätt och vis. Om jag bara hade behövt lägga ljudfilter hela dagarna kanske jag hade kunnat säga någonting om helheten i filmen, men just nu går det inte. Vi bara sliter på och ser vad som kommer när vi dyker upp på andra sidan. Det ska bli spännande att höra vad de säger i Treinta y Tres imorgon, om de är nöjda eller om vi får bakläxa…

Snart kanske det kommer upp en teaser eller nåt här, om tid finns. Vi har även extramaterial från karnevalen i Paso Escobar på gång… och just det, en sak till. Kolla in det här om matsuveränitet i Sverige: ”Rättvik satsar på egen mat”. Tydligen så har Rättviks kommun bestämt att de ska bli självförsörjande på kött, chark, potatis och grönsaker. Kött är i och för sig inte så miljövänligt – men idén om att vara självförsörjande på kommunal nivå tycker jag är väldigt spännande och något som borde spridas. Kanske ska vi åka ut till kommuner och prata om vad vi sett och visa vår film. Har någon tips om vart man ska vända sig? Bor du i en kommun som behöver nya idéer och godare mat?

Thomas

Lägesrapport början av februari

Just nu sitter vi tre här i en hörna på REDES kontor i Montevideo framför varsin laptop. Jag sitter och pillar med den här bloggen och skriver ihop lite material för Autonomat, medan Pernilla sitter och klipper avsnittet om fiskegänget i den lilla risplantagestaden La Charqueada i östra Treinta y Tres. Déborah, i sin tur, är djupt försjunken i avsnittet om naturmedicin, och försöker transkribera delar av det för att lättare kunna klippa bort överflödigt material. Under den gångna veckan har vi börjat klippa ordentligt, och vi sitter med två av datorerna så gott som hela tiden och klipper utefter ett manus som vi knåpat ihop med Etherpad nu i januari.

På torsdag ska vi – om allt går som det ska – träffa Alicia Torres som är chef på nationella miljödirektoratet DINAMA och intervjua henne kring utvecklingen som sker i Uruguay just nu, framför allt kring konflikten mellan ekonomisk tillväxt och ”hållbar utveckling”.

Torres

Om allt går som det ska kanske vi får upp en teaser här i dagarna. Håll ögonen öppna.

Thomas